Fy, vad jag hatar det! Att vara mörkrädd alltså. Jag har varit mörkrädd så länge jag kan minnas, men jag vet inte vad som har orsakat det. Kul är det i alla fall inte. Jag kan inte ens gå till mitt badrum utan att behöva tända lampan utanför mitt rum. Jag avskyr att inte kunna se ordentligt. Lite paranoid är jag antagligen också, haha. Lite för många skräckfilmer för min del. Det sjuka är att jag inte är rädd när jag ser filmerna, det är efter filmen som rädslan sätter in...när det är mörkt.
Jag kan vara sådär löjligt rädd när jag är ensam, till exempel så kan jag få panik när jag ska gå upp för trappan till min "våning" - tänk om någon står under trappan och griper tag i min fot när jag är påväg upp? Jag springer så fort jag kan...

Är du mörkrädd?

Nu ska jag dock inte tänka på att jag är mörkrädd, för nu är det sovdags för min del.
Puss och sov gott