Japp, detta blir dagens sista. Har egentligen inte så mycket att skriva om just nu. Jävla pissdag. Eller nja, det stämmer väl inte helt. Simons mamma, Susanne, svarade på mitt mail idag. Och jag blev väldigt lättad måste jag säga. Simon har fått mina brev och han mår bra. Allt verkar gå bra på anstalten och han ska göra en ansökan om att få ringa mig. Äntligen.
Jag saknar honom så mycket! Det känns som evigheter sen vi träffades och jag tänker på honom varje dag. Jag kan inte fatta att han är så långt borta. Ibland undrar jag om han någonsin kommer att flytta tillbaka hit sen när han blir frisläppt... Men jag blir bara deppig av att tänka på det. Bäst att fokusera på det som är positivt just nu. Och det är att han fortfarande vill hålla kontakten med mig och att han mår bättre. Jag hoppas att vi känner likadant för varandra när han blir fri...

Puss och god natt